Brasilien resan del 2
Sorry för dålig uppdatering. Har haft fullt upp under helgen som varit så det vart en liten fördröjning på del 2, men här kommer den.
I förra inlägget berättade jag om när vi var i Morro de Sao Paolo. Denna underbara ö som det tyvärr börjar bli lite väl mkt turister på så brottsligheten har ökat något. Iaf så var vi där i två nätter innan vi åkte tillbaka till huset.
Huset är på två våningar. Tre sovrum, fyra badrum samt kombinerat kök/matrum/vardagsrum. Boytan ligger på ca 150 kvadrat men med de stora altanerna samt balkongen blir det 220 kvadratmeter stort. Varja altan/balkong har två hängmattor, alldeles utmärkt då man som jag inte orkar gå ner på stranden varje dag. Det är bara att välja en av hängmattorna när man vill lägga sig och läsa en bok eller två.
(ett litet smakprov på hur huset ser ut, har en länk till fler bilder)
Vi var ner till stranden i stort sett varje dag, från huset tar det ungefär 10 minuter att komma ner till havet och ytterligare 10 minuter om man vill gå bort till korallreven där man kan snorkla när det är lågvatten. Korallreven är formade som en halvmåne så vattnet blir stilla och går att liknas med en pool. Helt underbart, man kan ligga vid vattenbrynet och kika på nyfikna fiskar som simmar runt ben och armar.
(bilden är tagen ovanför vattenytan, hade ingen undervattenskamera med oss)
Förrutom att vara i huset och stranden åkte vi titt som tätt in till byn som ligger ca 6 km från huset. Passade på att klippa/färga håret, handla mat gå på mysiga restauranger och handla lite saker till huset samt hem till lägenheten här hemma i sverige. Vi gjorde även ytterligare en resa till en stad som heter Ittacaré. Det var en helvetesfärd utan dess like.
Vi började tidigt på morgonen, två buggy´s i ena bilen åkte jag, Mr A, och svärföräldrarna. I den andra åkte Val (våran vaktmästare) hans flickvän och son. Jag och svärmor satt bak i våran buggy, efter en stund började hon peka på mig och skratta hejdlöst. Jag undrade så klart varför. Så jag tittade där hon pekade och det visade sig att jag var lika smutsig som.... ja vad kan man likna mig med. En lergubbe var nog renare än mig. Efter det kikade jag på min kära svärmor och brast själv ut i skratt. Hennes hår var oranget och hennes vita linne (vi hade båda vita linnen) var smutsigare än smutsigast. Fy fan håret var fullt i damm ( torkad rödlera, vilket vägarna är gjord av) kläderna var fullt i damm hela ansiktet var fullt i damm. Och vi hade inte ens kommit halvvägs till staden.
(det syns inte på bilden hur skitiga våra kläder egentligen var, men bibbis hår är egentligen blont)
Halvvägs fick vi även fel på på våran buggy. Bensinslangen var igentäppt av allt damm så det kom ingen besin till motorn. Vi vart stående ett tag innan vi fick tag på en mekaniker som kunde hjälpa oss. Efter det fortsatte vi bilturen och lyckades iallafall ta oss med båtfärjan över till Ittacaré innan vi fick problem med bilen igen. Denna gång puktering SUCK. Alla försvann med Val´s buggy och lämnade mig ensam med Val´s flickvän Mari. Där satt jag brevid våran buggy i ca 30 minuter men en tjej som inte kunde ett ord engelska och som absolut inte förstod in knaggliga tolkning av Portugisiska. Folk kom fram och frågade (som jag uppfattade det) om jag behövde hjälp med pukteringen och jag satt som en fågelholk och stirrade på Mari. Ja det var inte en så lyckad resa. Men det var ett minne för livet. Ha ha.
(inte så bra vägar som i Sverige, ungefär som att köra på en potatisåker)
(Äntligen kom dom tillbaka med ett fälgkors så dom kunde byta däcket)
Ja jag tror nog att vi avslutar del två här. Kan iallafall berätta att vi efter mkt om och men tog oss tillbaka till huset.
Vi gick och lade oss ganska tidigt den kvällen, somnade som stockar av ren utmattning.
I del 3, den sista delen, tänkte jag visa våran favorit restaurang samt berätta om vår mörkvandring.
Hoppas ni har fått en någorlunda inblick i hur våran resa har varit.
Kram så länge.
//jenni
I förra inlägget berättade jag om när vi var i Morro de Sao Paolo. Denna underbara ö som det tyvärr börjar bli lite väl mkt turister på så brottsligheten har ökat något. Iaf så var vi där i två nätter innan vi åkte tillbaka till huset.
Huset är på två våningar. Tre sovrum, fyra badrum samt kombinerat kök/matrum/vardagsrum. Boytan ligger på ca 150 kvadrat men med de stora altanerna samt balkongen blir det 220 kvadratmeter stort. Varja altan/balkong har två hängmattor, alldeles utmärkt då man som jag inte orkar gå ner på stranden varje dag. Det är bara att välja en av hängmattorna när man vill lägga sig och läsa en bok eller två.
(ett litet smakprov på hur huset ser ut, har en länk till fler bilder)
Vi var ner till stranden i stort sett varje dag, från huset tar det ungefär 10 minuter att komma ner till havet och ytterligare 10 minuter om man vill gå bort till korallreven där man kan snorkla när det är lågvatten. Korallreven är formade som en halvmåne så vattnet blir stilla och går att liknas med en pool. Helt underbart, man kan ligga vid vattenbrynet och kika på nyfikna fiskar som simmar runt ben och armar.
(bilden är tagen ovanför vattenytan, hade ingen undervattenskamera med oss)
Förrutom att vara i huset och stranden åkte vi titt som tätt in till byn som ligger ca 6 km från huset. Passade på att klippa/färga håret, handla mat gå på mysiga restauranger och handla lite saker till huset samt hem till lägenheten här hemma i sverige. Vi gjorde även ytterligare en resa till en stad som heter Ittacaré. Det var en helvetesfärd utan dess like.
Vi började tidigt på morgonen, två buggy´s i ena bilen åkte jag, Mr A, och svärföräldrarna. I den andra åkte Val (våran vaktmästare) hans flickvän och son. Jag och svärmor satt bak i våran buggy, efter en stund började hon peka på mig och skratta hejdlöst. Jag undrade så klart varför. Så jag tittade där hon pekade och det visade sig att jag var lika smutsig som.... ja vad kan man likna mig med. En lergubbe var nog renare än mig. Efter det kikade jag på min kära svärmor och brast själv ut i skratt. Hennes hår var oranget och hennes vita linne (vi hade båda vita linnen) var smutsigare än smutsigast. Fy fan håret var fullt i damm ( torkad rödlera, vilket vägarna är gjord av) kläderna var fullt i damm hela ansiktet var fullt i damm. Och vi hade inte ens kommit halvvägs till staden.
(det syns inte på bilden hur skitiga våra kläder egentligen var, men bibbis hår är egentligen blont)
Halvvägs fick vi även fel på på våran buggy. Bensinslangen var igentäppt av allt damm så det kom ingen besin till motorn. Vi vart stående ett tag innan vi fick tag på en mekaniker som kunde hjälpa oss. Efter det fortsatte vi bilturen och lyckades iallafall ta oss med båtfärjan över till Ittacaré innan vi fick problem med bilen igen. Denna gång puktering SUCK. Alla försvann med Val´s buggy och lämnade mig ensam med Val´s flickvän Mari. Där satt jag brevid våran buggy i ca 30 minuter men en tjej som inte kunde ett ord engelska och som absolut inte förstod in knaggliga tolkning av Portugisiska. Folk kom fram och frågade (som jag uppfattade det) om jag behövde hjälp med pukteringen och jag satt som en fågelholk och stirrade på Mari. Ja det var inte en så lyckad resa. Men det var ett minne för livet. Ha ha.
(inte så bra vägar som i Sverige, ungefär som att köra på en potatisåker)
(Äntligen kom dom tillbaka med ett fälgkors så dom kunde byta däcket)
Ja jag tror nog att vi avslutar del två här. Kan iallafall berätta att vi efter mkt om och men tog oss tillbaka till huset.
Vi gick och lade oss ganska tidigt den kvällen, somnade som stockar av ren utmattning.
I del 3, den sista delen, tänkte jag visa våran favorit restaurang samt berätta om vår mörkvandring.
Hoppas ni har fått en någorlunda inblick i hur våran resa har varit.
Kram så länge.
//jenni
Kommentarer
Trackback
