Brasilien resan del 2
Sorry för dålig uppdatering. Har haft fullt upp under helgen som varit så det vart en liten fördröjning på del 2, men här kommer den.
I förra inlägget berättade jag om när vi var i Morro de Sao Paolo. Denna underbara ö som det tyvärr börjar bli lite väl mkt turister på så brottsligheten har ökat något. Iaf så var vi där i två nätter innan vi åkte tillbaka till huset.
Huset är på två våningar. Tre sovrum, fyra badrum samt kombinerat kök/matrum/vardagsrum. Boytan ligger på ca 150 kvadrat men med de stora altanerna samt balkongen blir det 220 kvadratmeter stort. Varja altan/balkong har två hängmattor, alldeles utmärkt då man som jag inte orkar gå ner på stranden varje dag. Det är bara att välja en av hängmattorna när man vill lägga sig och läsa en bok eller två.
(ett litet smakprov på hur huset ser ut, har en länk till fler bilder)
Vi var ner till stranden i stort sett varje dag, från huset tar det ungefär 10 minuter att komma ner till havet och ytterligare 10 minuter om man vill gå bort till korallreven där man kan snorkla när det är lågvatten. Korallreven är formade som en halvmåne så vattnet blir stilla och går att liknas med en pool. Helt underbart, man kan ligga vid vattenbrynet och kika på nyfikna fiskar som simmar runt ben och armar.
(bilden är tagen ovanför vattenytan, hade ingen undervattenskamera med oss)
Förrutom att vara i huset och stranden åkte vi titt som tätt in till byn som ligger ca 6 km från huset. Passade på att klippa/färga håret, handla mat gå på mysiga restauranger och handla lite saker till huset samt hem till lägenheten här hemma i sverige. Vi gjorde även ytterligare en resa till en stad som heter Ittacaré. Det var en helvetesfärd utan dess like.
Vi började tidigt på morgonen, två buggy´s i ena bilen åkte jag, Mr A, och svärföräldrarna. I den andra åkte Val (våran vaktmästare) hans flickvän och son. Jag och svärmor satt bak i våran buggy, efter en stund började hon peka på mig och skratta hejdlöst. Jag undrade så klart varför. Så jag tittade där hon pekade och det visade sig att jag var lika smutsig som.... ja vad kan man likna mig med. En lergubbe var nog renare än mig. Efter det kikade jag på min kära svärmor och brast själv ut i skratt. Hennes hår var oranget och hennes vita linne (vi hade båda vita linnen) var smutsigare än smutsigast. Fy fan håret var fullt i damm ( torkad rödlera, vilket vägarna är gjord av) kläderna var fullt i damm hela ansiktet var fullt i damm. Och vi hade inte ens kommit halvvägs till staden.
(det syns inte på bilden hur skitiga våra kläder egentligen var, men bibbis hår är egentligen blont)
Halvvägs fick vi även fel på på våran buggy. Bensinslangen var igentäppt av allt damm så det kom ingen besin till motorn. Vi vart stående ett tag innan vi fick tag på en mekaniker som kunde hjälpa oss. Efter det fortsatte vi bilturen och lyckades iallafall ta oss med båtfärjan över till Ittacaré innan vi fick problem med bilen igen. Denna gång puktering SUCK. Alla försvann med Val´s buggy och lämnade mig ensam med Val´s flickvän Mari. Där satt jag brevid våran buggy i ca 30 minuter men en tjej som inte kunde ett ord engelska och som absolut inte förstod in knaggliga tolkning av Portugisiska. Folk kom fram och frågade (som jag uppfattade det) om jag behövde hjälp med pukteringen och jag satt som en fågelholk och stirrade på Mari. Ja det var inte en så lyckad resa. Men det var ett minne för livet. Ha ha.
(inte så bra vägar som i Sverige, ungefär som att köra på en potatisåker)
(Äntligen kom dom tillbaka med ett fälgkors så dom kunde byta däcket)
Ja jag tror nog att vi avslutar del två här. Kan iallafall berätta att vi efter mkt om och men tog oss tillbaka till huset.
Vi gick och lade oss ganska tidigt den kvällen, somnade som stockar av ren utmattning.
I del 3, den sista delen, tänkte jag visa våran favorit restaurang samt berätta om vår mörkvandring.
Hoppas ni har fått en någorlunda inblick i hur våran resa har varit.
Kram så länge.
//jenni
I förra inlägget berättade jag om när vi var i Morro de Sao Paolo. Denna underbara ö som det tyvärr börjar bli lite väl mkt turister på så brottsligheten har ökat något. Iaf så var vi där i två nätter innan vi åkte tillbaka till huset.
Huset är på två våningar. Tre sovrum, fyra badrum samt kombinerat kök/matrum/vardagsrum. Boytan ligger på ca 150 kvadrat men med de stora altanerna samt balkongen blir det 220 kvadratmeter stort. Varja altan/balkong har två hängmattor, alldeles utmärkt då man som jag inte orkar gå ner på stranden varje dag. Det är bara att välja en av hängmattorna när man vill lägga sig och läsa en bok eller två.
(ett litet smakprov på hur huset ser ut, har en länk till fler bilder)
Vi var ner till stranden i stort sett varje dag, från huset tar det ungefär 10 minuter att komma ner till havet och ytterligare 10 minuter om man vill gå bort till korallreven där man kan snorkla när det är lågvatten. Korallreven är formade som en halvmåne så vattnet blir stilla och går att liknas med en pool. Helt underbart, man kan ligga vid vattenbrynet och kika på nyfikna fiskar som simmar runt ben och armar.
(bilden är tagen ovanför vattenytan, hade ingen undervattenskamera med oss)
Förrutom att vara i huset och stranden åkte vi titt som tätt in till byn som ligger ca 6 km från huset. Passade på att klippa/färga håret, handla mat gå på mysiga restauranger och handla lite saker till huset samt hem till lägenheten här hemma i sverige. Vi gjorde även ytterligare en resa till en stad som heter Ittacaré. Det var en helvetesfärd utan dess like.
Vi började tidigt på morgonen, två buggy´s i ena bilen åkte jag, Mr A, och svärföräldrarna. I den andra åkte Val (våran vaktmästare) hans flickvän och son. Jag och svärmor satt bak i våran buggy, efter en stund började hon peka på mig och skratta hejdlöst. Jag undrade så klart varför. Så jag tittade där hon pekade och det visade sig att jag var lika smutsig som.... ja vad kan man likna mig med. En lergubbe var nog renare än mig. Efter det kikade jag på min kära svärmor och brast själv ut i skratt. Hennes hår var oranget och hennes vita linne (vi hade båda vita linnen) var smutsigare än smutsigast. Fy fan håret var fullt i damm ( torkad rödlera, vilket vägarna är gjord av) kläderna var fullt i damm hela ansiktet var fullt i damm. Och vi hade inte ens kommit halvvägs till staden.
(det syns inte på bilden hur skitiga våra kläder egentligen var, men bibbis hår är egentligen blont)
Halvvägs fick vi även fel på på våran buggy. Bensinslangen var igentäppt av allt damm så det kom ingen besin till motorn. Vi vart stående ett tag innan vi fick tag på en mekaniker som kunde hjälpa oss. Efter det fortsatte vi bilturen och lyckades iallafall ta oss med båtfärjan över till Ittacaré innan vi fick problem med bilen igen. Denna gång puktering SUCK. Alla försvann med Val´s buggy och lämnade mig ensam med Val´s flickvän Mari. Där satt jag brevid våran buggy i ca 30 minuter men en tjej som inte kunde ett ord engelska och som absolut inte förstod in knaggliga tolkning av Portugisiska. Folk kom fram och frågade (som jag uppfattade det) om jag behövde hjälp med pukteringen och jag satt som en fågelholk och stirrade på Mari. Ja det var inte en så lyckad resa. Men det var ett minne för livet. Ha ha.
(inte så bra vägar som i Sverige, ungefär som att köra på en potatisåker)
(Äntligen kom dom tillbaka med ett fälgkors så dom kunde byta däcket)
Ja jag tror nog att vi avslutar del två här. Kan iallafall berätta att vi efter mkt om och men tog oss tillbaka till huset.
Vi gick och lade oss ganska tidigt den kvällen, somnade som stockar av ren utmattning.
I del 3, den sista delen, tänkte jag visa våran favorit restaurang samt berätta om vår mörkvandring.
Hoppas ni har fått en någorlunda inblick i hur våran resa har varit.
Kram så länge.
//jenni
Brasilien resan del 1
Har fått order från phridan.blogg.se att skriva lite om våran resa till Brasilien.
Så jag får väl uppfylla hennes önskan och göra ett litet "reportage" om hur vi hade det.
Den 12:e Januari 2009 började den långa resan. Att ta sig till vårt lilla paradis är inte lätt. Det är en lång resa.
Först med flyg till Portugal, där vi måste övernatta en natt. Dagen efter går nästa flyg till Salvador (Brasilien) där vi tvingas åka ca 6 timmar med bil till lilla Bahia. Byn är ungefär lika stor som selånger marknad och 6 km utanför ligger vårat hus.
Mkt har hänt sedan förra året vi var där. Vi har fått till gräsmatta över halva gården en grillplats har byggts upp med tak av piasava ( palmblad) Va har fått ca 12 höns/kycklingar samt en vakthund som just då endast var 3 månader hur gullig som helst, men hon var riktigt duktig på att vakta trots sin låga ålder. Så nästa år kommer hon att vara en riktigt bra vakthund på gården.
Efter att vi spenderat ett par dagar i huset bestämde vi oss för att åka till Morro de sao paolo, en hel Ö som är helt underbar. Vi var där förra året och kände att vi även detta år måste göra denna tripp för att se om något hade förändrats. Så vi började resan tidigt på morgonen, (vilket man alltid är tvungen att göra om man ska ta sig någonstans i detta land) En träbåts färd på 1,5 timme som sedan följs av 2 timmar buss (utan AC) som sedan följs av 30 min speedboat innan man kliver iland på Ö:n. Kanske låter som en jobbig resa, men naturen och husen på vägen är så facinerande så det är värt timmarna det tar för att ta sig dit.
Det bästa med denna ö är att naturen är så bevarad trots att det börjar bli mer turister som hittar hit.
Bilar är förbjudna, förutom en lastbil som åker runt på morgonen och hämtar soporna från dagen innan-
Allt fraktas med skottkärror och åsnor, så byggnationer tar lite längre tid då det är svårt att frakta material till ön från fastland samt till bygget.
Året innan vi var här hittade vi en restaurang som vi alltid gick till och drack drinkar. Så även i år satte vi oss vid samma restaurang, drack caipirina och kikade ut över centrum av byn. Eftersom vi har lärt oss lite mer av språket detta år (det är ytterst få som har lärt sig engelska i detta land) så kunde vi komunicera lite mer med restaurang personal och andra människor i byn.
Andra dagen i Morro de sao paolo bestämde vi oss för att ta en båttur (med speedboat) som tar en runt hela ön. Resan tar ungefär 5 timmar och stannar på olika platser runt om så man får uppleva lite olika saker.
Bland annat stannade båten mitt ute i havet vid en "flotte" med bar där vi kunde snorkla vid korallrev. Kort som jag är så bottnade jag såklart inte. Men Mr A nådde med tårna så han fick bli min livboj. Tyvärr är jag lite rädd för öppna hav, det som snurrar i min hjärna är HAJ HAJ HAJ, så jag höll mig mest runt båten.
Stannade även vid en ostronbar, jag skulle då aldrig äta ett ostron då jag tycker att det är väldigt slemmigt, men Mr A:s föräldrar och morbror provade på det. Även det var en upplevelsa. För att klara av det så beställde dom in ett glas cachaca för att vara på den säkra sidan. Jag skrattade som satan när jag såg deras miner.
Finns egentligen tusen saker jag skulle kunna berätta om justdenna tur, men jag måste tyvärr avsluta den.
Återkommer med del två senare idag.
Kram så länge // jenni
Så jag får väl uppfylla hennes önskan och göra ett litet "reportage" om hur vi hade det.
Den 12:e Januari 2009 började den långa resan. Att ta sig till vårt lilla paradis är inte lätt. Det är en lång resa.
Först med flyg till Portugal, där vi måste övernatta en natt. Dagen efter går nästa flyg till Salvador (Brasilien) där vi tvingas åka ca 6 timmar med bil till lilla Bahia. Byn är ungefär lika stor som selånger marknad och 6 km utanför ligger vårat hus.
Mkt har hänt sedan förra året vi var där. Vi har fått till gräsmatta över halva gården en grillplats har byggts upp med tak av piasava ( palmblad) Va har fått ca 12 höns/kycklingar samt en vakthund som just då endast var 3 månader hur gullig som helst, men hon var riktigt duktig på att vakta trots sin låga ålder. Så nästa år kommer hon att vara en riktigt bra vakthund på gården.
Efter att vi spenderat ett par dagar i huset bestämde vi oss för att åka till Morro de sao paolo, en hel Ö som är helt underbar. Vi var där förra året och kände att vi även detta år måste göra denna tripp för att se om något hade förändrats. Så vi började resan tidigt på morgonen, (vilket man alltid är tvungen att göra om man ska ta sig någonstans i detta land) En träbåts färd på 1,5 timme som sedan följs av 2 timmar buss (utan AC) som sedan följs av 30 min speedboat innan man kliver iland på Ö:n. Kanske låter som en jobbig resa, men naturen och husen på vägen är så facinerande så det är värt timmarna det tar för att ta sig dit.
Det bästa med denna ö är att naturen är så bevarad trots att det börjar bli mer turister som hittar hit.
Bilar är förbjudna, förutom en lastbil som åker runt på morgonen och hämtar soporna från dagen innan-
Allt fraktas med skottkärror och åsnor, så byggnationer tar lite längre tid då det är svårt att frakta material till ön från fastland samt till bygget.
Året innan vi var här hittade vi en restaurang som vi alltid gick till och drack drinkar. Så även i år satte vi oss vid samma restaurang, drack caipirina och kikade ut över centrum av byn. Eftersom vi har lärt oss lite mer av språket detta år (det är ytterst få som har lärt sig engelska i detta land) så kunde vi komunicera lite mer med restaurang personal och andra människor i byn.
Andra dagen i Morro de sao paolo bestämde vi oss för att ta en båttur (med speedboat) som tar en runt hela ön. Resan tar ungefär 5 timmar och stannar på olika platser runt om så man får uppleva lite olika saker.
Bland annat stannade båten mitt ute i havet vid en "flotte" med bar där vi kunde snorkla vid korallrev. Kort som jag är så bottnade jag såklart inte. Men Mr A nådde med tårna så han fick bli min livboj. Tyvärr är jag lite rädd för öppna hav, det som snurrar i min hjärna är HAJ HAJ HAJ, så jag höll mig mest runt båten.
Stannade även vid en ostronbar, jag skulle då aldrig äta ett ostron då jag tycker att det är väldigt slemmigt, men Mr A:s föräldrar och morbror provade på det. Även det var en upplevelsa. För att klara av det så beställde dom in ett glas cachaca för att vara på den säkra sidan. Jag skrattade som satan när jag såg deras miner.
Finns egentligen tusen saker jag skulle kunna berätta om justdenna tur, men jag måste tyvärr avsluta den.
Återkommer med del två senare idag.
Kram så länge // jenni
Usch och tvi!!
Nu ar det knappt en vecka kvar och jag har absolut ingen lust att aka hem till all sno och kylan.
Vi har som vanligt 31 grader varmt i solen och spenderar dagarna antingen i hangmattan eller nere pa stranden.
Livet ar allt bra underbart ibland.
Har hittat en underbar restaurang nere pa stranden som har en sa underbar atmosfar sa man vill inte ga hem pa kvallarna, dar dricker vi piña colada och bara myser (syster lask tanker pa dig och fredrik nar vi dricker vara drinkar, ni skulla alska denna resaurang )
Ja det finns egentligen hur mkt som helst att beratta och jag onskade att jag kunde ladda in bilder, men har tyvarr inte mojligheten att gora det just nu sa jag far gora ett litet reportage nar jag kommer hem.
kram sa lange..
// jenni
Vi har som vanligt 31 grader varmt i solen och spenderar dagarna antingen i hangmattan eller nere pa stranden.
Livet ar allt bra underbart ibland.
Har hittat en underbar restaurang nere pa stranden som har en sa underbar atmosfar sa man vill inte ga hem pa kvallarna, dar dricker vi piña colada och bara myser (syster lask tanker pa dig och fredrik nar vi dricker vara drinkar, ni skulla alska denna resaurang )
Ja det finns egentligen hur mkt som helst att beratta och jag onskade att jag kunde ladda in bilder, men har tyvarr inte mojligheten att gora det just nu sa jag far gora ett litet reportage nar jag kommer hem.
kram sa lange..
// jenni
Lite mer an 2 veckor kvar
Har nu spenderat 3 underbara veckor i paradiset och har lite mer an 2 veckor kvar.
Stralande sol varje dag, aldrig under 30 grader i skuggan.
Ar lite svart att ringa och ta sig fram till datorer med mera sadet har inte blivit nagra uppdateringar har pa bloggen.
Men ni ska veta att jag tanker pa er alla!!
Manga stora kramar.. Jenni
Stralande sol varje dag, aldrig under 30 grader i skuggan.
Ar lite svart att ringa och ta sig fram till datorer med mera sadet har inte blivit nagra uppdateringar har pa bloggen.
Men ni ska veta att jag tanker pa er alla!!
Manga stora kramar.. Jenni
Nu åker vi....
John blund har inte varit så snäll i natt. Har varit i stort sett omöjligt för mig och kunna sova.
Även Mr A har legat och skruvat på sig halva natten.
Men nu sitter vi här kl sju på morgonen och väntar på att Mr A´s käre far ska komma och hämta oss.
Kl 8.10 går tåget mot Arlanda.
Ses om fem veckor mina kära vänner!!
( Ska försöka uppdatera så mkt som möjligt från Brasilien, men tillgängligheten på internet är inte så stor så jag ska göra mitt bästa.)
Kram jenni.
Även Mr A har legat och skruvat på sig halva natten.
Men nu sitter vi här kl sju på morgonen och väntar på att Mr A´s käre far ska komma och hämta oss.
Kl 8.10 går tåget mot Arlanda.
Ses om fem veckor mina kära vänner!!
( Ska försöka uppdatera så mkt som möjligt från Brasilien, men tillgängligheten på internet är inte så stor så jag ska göra mitt bästa.)
Kram jenni.
4 dagar kvar
Sista helgen hemma i kalla sverige innan vi beger oss och jag har ett fullproppat schema de sista dagarna.
Imorgon är jag ledig och måste hinna med det mesta som ska göras. Tvätta bort all tvätt, sy det sista som ska med, städa undan här hemma så man kommer hem till en ren lägenhet mm. Sen imorgon kväll kommer "syster läsk" hit. Blir husmanskost, öl och en massa tv spel. Roligt som fan ska det bli.
På Lördag jobbar jag till 18, ska sen hem till pappa en sväng och dricka lite kaffe och surra skit, sen bär det iväg hem till Wangi. Hemma spa med ansiktismask, fotmassage ett glas vin och en massa tok.
Söndag jobbar jag hel dag. Så då hinner jag inte göra så mkt mer förrutom att dubbelkolla så man får med sig allt som ska med, tur att det är så pass varmt så man inte behöver ta med sig så mkt kläder, huvudsaken är att bikinin är ned packad.
Nu ska jag ta och hämta Mr A, ska handla öl åt grabbarna eftersom dom ska till fjällen över helgen och åka skoter , avundas inte träningsvärken Mr A kommer ha på flyget, he he.
// Kram jenni
Imorgon är jag ledig och måste hinna med det mesta som ska göras. Tvätta bort all tvätt, sy det sista som ska med, städa undan här hemma så man kommer hem till en ren lägenhet mm. Sen imorgon kväll kommer "syster läsk" hit. Blir husmanskost, öl och en massa tv spel. Roligt som fan ska det bli.
På Lördag jobbar jag till 18, ska sen hem till pappa en sväng och dricka lite kaffe och surra skit, sen bär det iväg hem till Wangi. Hemma spa med ansiktismask, fotmassage ett glas vin och en massa tok.
Söndag jobbar jag hel dag. Så då hinner jag inte göra så mkt mer förrutom att dubbelkolla så man får med sig allt som ska med, tur att det är så pass varmt så man inte behöver ta med sig så mkt kläder, huvudsaken är att bikinin är ned packad.
Nu ska jag ta och hämta Mr A, ska handla öl åt grabbarna eftersom dom ska till fjällen över helgen och åka skoter , avundas inte träningsvärken Mr A kommer ha på flyget, he he.
// Kram jenni
6 dagar kvar
Har varit och shoppat en väska och en ny bikini som ska få följa med till värmen.
En enkel strandväska som man lätt får plats med det nödvändigaste i när man ska ner och snorkla.
Vart riktigt förälskad i denna bryn gröna bikini, kommer vara riktigt fin på då man har fått lite färg.
Nu ropar symaskinen och det är dags att sy klart sänghimlarna till sängarna nere i huset.
Hoppas ni får en trevlig kväll.
// kram jenni
En enkel strandväska som man lätt får plats med det nödvändigaste i när man ska ner och snorkla.
Vart riktigt förälskad i denna bryn gröna bikini, kommer vara riktigt fin på då man har fått lite färg.
Nu ropar symaskinen och det är dags att sy klart sänghimlarna till sängarna nere i huset.
Hoppas ni får en trevlig kväll.
// kram jenni
Fala Portugués??
Har varit ledig idag och inte gjort så mkt, mest varit ute och promenerat omkring med Peace (hunden)
Gick ner till Mr A´s jobb och lämnade henne där vid tre-fyra tiden så jag kunde gå ner på stan en sväng. Lämnar man henne ensam så river hon ju hela lägenheten. Och snart kan det kosta oss mkt mkt pengar (är bara en tidsfråga) Köpt lite material inför kursen som börjar ikväll, ska gå en liten snabbkurs och lära oss lite portugisiska inför resan så vi kanske kan ha en konversation med befolkningen denna gång. Ha ha kommer ihåg sist då Mr A var på jakt efter snorkelkit, tror hela byn häll på att skratta ihjäl sig där han som och låtsas simmade samtidigt som han lät "blubb blubb" Men nu när vi åker ner kan han ju kanske fråga efter "tubo respirador"
Kram Jenni
Känns som evigheter!!
Innan vi åker tillbaka till Paradiset. Saknar Brasilien oerhört mkt. Det är så underbart där borta.
Vakna upp vid sju på morognen och veta att man inte har någon form av ansvar, det enda man måste tänka på är att smörja in sig med solskyddskrämer.
Just nu känns det som det är evigheter innan vi åker tillbaka, men jag vet att 5 månader går fort. Så det är bara att bita ihop en stund till coh det är det klart värt.
