Brasilien resan del 1
Har fått order från phridan.blogg.se att skriva lite om våran resa till Brasilien.
Så jag får väl uppfylla hennes önskan och göra ett litet "reportage" om hur vi hade det.
Den 12:e Januari 2009 började den långa resan. Att ta sig till vårt lilla paradis är inte lätt. Det är en lång resa.
Först med flyg till Portugal, där vi måste övernatta en natt. Dagen efter går nästa flyg till Salvador (Brasilien) där vi tvingas åka ca 6 timmar med bil till lilla Bahia. Byn är ungefär lika stor som selånger marknad och 6 km utanför ligger vårat hus.
Mkt har hänt sedan förra året vi var där. Vi har fått till gräsmatta över halva gården en grillplats har byggts upp med tak av piasava ( palmblad) Va har fått ca 12 höns/kycklingar samt en vakthund som just då endast var 3 månader hur gullig som helst, men hon var riktigt duktig på att vakta trots sin låga ålder. Så nästa år kommer hon att vara en riktigt bra vakthund på gården.
Efter att vi spenderat ett par dagar i huset bestämde vi oss för att åka till Morro de sao paolo, en hel Ö som är helt underbar. Vi var där förra året och kände att vi även detta år måste göra denna tripp för att se om något hade förändrats. Så vi började resan tidigt på morgonen, (vilket man alltid är tvungen att göra om man ska ta sig någonstans i detta land) En träbåts färd på 1,5 timme som sedan följs av 2 timmar buss (utan AC) som sedan följs av 30 min speedboat innan man kliver iland på Ö:n. Kanske låter som en jobbig resa, men naturen och husen på vägen är så facinerande så det är värt timmarna det tar för att ta sig dit.
Det bästa med denna ö är att naturen är så bevarad trots att det börjar bli mer turister som hittar hit.
Bilar är förbjudna, förutom en lastbil som åker runt på morgonen och hämtar soporna från dagen innan-
Allt fraktas med skottkärror och åsnor, så byggnationer tar lite längre tid då det är svårt att frakta material till ön från fastland samt till bygget.
Året innan vi var här hittade vi en restaurang som vi alltid gick till och drack drinkar. Så även i år satte vi oss vid samma restaurang, drack caipirina och kikade ut över centrum av byn. Eftersom vi har lärt oss lite mer av språket detta år (det är ytterst få som har lärt sig engelska i detta land) så kunde vi komunicera lite mer med restaurang personal och andra människor i byn.
Andra dagen i Morro de sao paolo bestämde vi oss för att ta en båttur (med speedboat) som tar en runt hela ön. Resan tar ungefär 5 timmar och stannar på olika platser runt om så man får uppleva lite olika saker.
Bland annat stannade båten mitt ute i havet vid en "flotte" med bar där vi kunde snorkla vid korallrev. Kort som jag är så bottnade jag såklart inte. Men Mr A nådde med tårna så han fick bli min livboj. Tyvärr är jag lite rädd för öppna hav, det som snurrar i min hjärna är HAJ HAJ HAJ, så jag höll mig mest runt båten.
Stannade även vid en ostronbar, jag skulle då aldrig äta ett ostron då jag tycker att det är väldigt slemmigt, men Mr A:s föräldrar och morbror provade på det. Även det var en upplevelsa. För att klara av det så beställde dom in ett glas cachaca för att vara på den säkra sidan. Jag skrattade som satan när jag såg deras miner.
Finns egentligen tusen saker jag skulle kunna berätta om justdenna tur, men jag måste tyvärr avsluta den.
Återkommer med del två senare idag.
Kram så länge // jenni
Så jag får väl uppfylla hennes önskan och göra ett litet "reportage" om hur vi hade det.
Den 12:e Januari 2009 började den långa resan. Att ta sig till vårt lilla paradis är inte lätt. Det är en lång resa.
Först med flyg till Portugal, där vi måste övernatta en natt. Dagen efter går nästa flyg till Salvador (Brasilien) där vi tvingas åka ca 6 timmar med bil till lilla Bahia. Byn är ungefär lika stor som selånger marknad och 6 km utanför ligger vårat hus.
Mkt har hänt sedan förra året vi var där. Vi har fått till gräsmatta över halva gården en grillplats har byggts upp med tak av piasava ( palmblad) Va har fått ca 12 höns/kycklingar samt en vakthund som just då endast var 3 månader hur gullig som helst, men hon var riktigt duktig på att vakta trots sin låga ålder. Så nästa år kommer hon att vara en riktigt bra vakthund på gården.
Efter att vi spenderat ett par dagar i huset bestämde vi oss för att åka till Morro de sao paolo, en hel Ö som är helt underbar. Vi var där förra året och kände att vi även detta år måste göra denna tripp för att se om något hade förändrats. Så vi började resan tidigt på morgonen, (vilket man alltid är tvungen att göra om man ska ta sig någonstans i detta land) En träbåts färd på 1,5 timme som sedan följs av 2 timmar buss (utan AC) som sedan följs av 30 min speedboat innan man kliver iland på Ö:n. Kanske låter som en jobbig resa, men naturen och husen på vägen är så facinerande så det är värt timmarna det tar för att ta sig dit.
Det bästa med denna ö är att naturen är så bevarad trots att det börjar bli mer turister som hittar hit.
Bilar är förbjudna, förutom en lastbil som åker runt på morgonen och hämtar soporna från dagen innan-
Allt fraktas med skottkärror och åsnor, så byggnationer tar lite längre tid då det är svårt att frakta material till ön från fastland samt till bygget.
Året innan vi var här hittade vi en restaurang som vi alltid gick till och drack drinkar. Så även i år satte vi oss vid samma restaurang, drack caipirina och kikade ut över centrum av byn. Eftersom vi har lärt oss lite mer av språket detta år (det är ytterst få som har lärt sig engelska i detta land) så kunde vi komunicera lite mer med restaurang personal och andra människor i byn.
Andra dagen i Morro de sao paolo bestämde vi oss för att ta en båttur (med speedboat) som tar en runt hela ön. Resan tar ungefär 5 timmar och stannar på olika platser runt om så man får uppleva lite olika saker.
Bland annat stannade båten mitt ute i havet vid en "flotte" med bar där vi kunde snorkla vid korallrev. Kort som jag är så bottnade jag såklart inte. Men Mr A nådde med tårna så han fick bli min livboj. Tyvärr är jag lite rädd för öppna hav, det som snurrar i min hjärna är HAJ HAJ HAJ, så jag höll mig mest runt båten.
Stannade även vid en ostronbar, jag skulle då aldrig äta ett ostron då jag tycker att det är väldigt slemmigt, men Mr A:s föräldrar och morbror provade på det. Även det var en upplevelsa. För att klara av det så beställde dom in ett glas cachaca för att vara på den säkra sidan. Jag skrattade som satan när jag såg deras miner.
Finns egentligen tusen saker jag skulle kunna berätta om justdenna tur, men jag måste tyvärr avsluta den.
Återkommer med del två senare idag.
Kram så länge // jenni
Kommentarer
Postat av: Frida
Hej! Och Tack ! :)
Vad fint det ser ut, och vad härligt väder..!
Superkul med bilder på bloggar tycker jag!
(jobbigt att läsa ju ;)
Ser framemot fortsättningen!!!
Kram!
Postat av: Nina
Tjena Lillan =)
Roligt med lite bilder och historia från eran resa !
Väntar med spänning på del 2
Trackback
