Inte 15 längre.
Har suttit och funderat ganska mkt på hur livet är nu jämfört när man var 15 år.
Visst har mkt förändrats under dessa tio år, men vissa saker är det samma.
Vissa människor i ens liv har i stort sett inte förändrats ett dugg. Har skrivit i tidigare inlägg om att "rensa" bort människor i mitt liv som jag känner inte ger mig något. Desto mer jag tänker på mitt liv som "positiv egoist" desto mer tydligt blir det att det är så jag vill ha det.
Jag har mina vänner som jag håller väldigt kär och vissa som bara mest cirkulerar i mitt liv.
Människor som mest spenderar hela sina dagar med att klaga, tänka negativa tankar, tycka synd om sig själv och skylla allt på andra runt omkring sig utan att titta om problemet kanske ligger lite hos sig själv, ja dessa människor vill jag inte ha mitt liv. Dom ger mig inget annat än ett kaos i mitt inre.
Därför låter jag bli att släppa in dom i mitt inre eller medvetet skiter i att engagera mig i deras resonemang om saker och ting. Allt pga att jag vill skydda mig själv från att hamna i det negativa. Ser absolut inget fel i det. Känner inte att jag är en sämre människa om jag verkar "kort och oengagerad" när jag pratar med dessa människor. För ingen kommer att klappa mig på axeln och säga - Tack Jenni för att du låter mig dra ner dig och hjälper dig bli en negativ människa.
Nej tacka vet jag de människor som hjälper mig bli en mer positiv människa, som får mig att må bra och som jag känner att jag kan prata med om allt som cirkulerar i mitt liv ( även lyssna på det som cirkulerar i deras)
Så 15 år vill jag då inte bli igen. För trots att det fortfarande "snackas skit" runt omkring en så har jag nu 10 år senare insett vad som är värt att lyssna på och vad som skall sållan bort. Däremot kan jag nog sakna det 15 åriga livet utan ansvar.
// Jenni
Visst har mkt förändrats under dessa tio år, men vissa saker är det samma.
Vissa människor i ens liv har i stort sett inte förändrats ett dugg. Har skrivit i tidigare inlägg om att "rensa" bort människor i mitt liv som jag känner inte ger mig något. Desto mer jag tänker på mitt liv som "positiv egoist" desto mer tydligt blir det att det är så jag vill ha det.
Jag har mina vänner som jag håller väldigt kär och vissa som bara mest cirkulerar i mitt liv.
Människor som mest spenderar hela sina dagar med att klaga, tänka negativa tankar, tycka synd om sig själv och skylla allt på andra runt omkring sig utan att titta om problemet kanske ligger lite hos sig själv, ja dessa människor vill jag inte ha mitt liv. Dom ger mig inget annat än ett kaos i mitt inre.
Därför låter jag bli att släppa in dom i mitt inre eller medvetet skiter i att engagera mig i deras resonemang om saker och ting. Allt pga att jag vill skydda mig själv från att hamna i det negativa. Ser absolut inget fel i det. Känner inte att jag är en sämre människa om jag verkar "kort och oengagerad" när jag pratar med dessa människor. För ingen kommer att klappa mig på axeln och säga - Tack Jenni för att du låter mig dra ner dig och hjälper dig bli en negativ människa.
Nej tacka vet jag de människor som hjälper mig bli en mer positiv människa, som får mig att må bra och som jag känner att jag kan prata med om allt som cirkulerar i mitt liv ( även lyssna på det som cirkulerar i deras)
Så 15 år vill jag då inte bli igen. För trots att det fortfarande "snackas skit" runt omkring en så har jag nu 10 år senare insett vad som är värt att lyssna på och vad som skall sållan bort. Däremot kan jag nog sakna det 15 åriga livet utan ansvar.
// Jenni
Kommentarer
Postat av: Linda
hej snygging :) när får man se bilder på tatueringen då? jag är såååååå nyfiken, kramis
Postat av: Angie
Jadu, mej blir du inte av med!!!
Trackback
