Konstig sömn efter andlig afton....
Igår kväll fick jag en konstig upplevelse under meditationen.
Då jag var som mest avslappnad och satt på min sten och väntade på människan som jag älskade tog jag för givet att det var Mr A som skull uppenbara sig, istället så dök min mormor upp. Försökte att ändra "person" få fram min Mr A men mormor ville inte gå. Så jag bestämde mig för att berätta för henne vad som tyngde mig och vad som gjorde mig lycklig, berätta om min framtid. Fick dock inte fram ett ord, fick inte riktigt fram det jag ville säga.
Men hon bara log mot mig och sa "jag vet allt jenni, jag vet precis allt" Då började mina tårar rinna. vart både rädd och lättad. En mycket skum känsla och jnär det var dags för henne att lämna mig ville jag att stunden skulle vara för alltid, ville absolut inte att hon skulle gå igen. Jag ville att hon skulle sitta kvar med mig på stenen så jag fick berätta för henne hur lycklig jag är.
Efter meditationen kunde jag inte sitta kvar i gruppen, var tvungen att gå ut och sätta mig. Tårarna bara fortsatte att rinna och jag kunde inte ens förklara för mamma hur jag kände så det vart bara en kaskad av ord som drällde ur munnen mellan snyftningarna.
Inatt har jag drömt om begravningar hela natten, inte den sorten då man sitter och sörjer den som gått bort. Utan mer som en "festlig" begravning. Alla har varit glada och skrattat. Haft trevliga samtal och inte tänkt det minsta på personen i kistan. Ja det var en mkt skum och lång dröm.
Pratade med mamma i morse och hon hade sovit väldigt djupt, inte vaknat av varken väckarklocka eller telefon. Så lillebror vart hemma från skolan idag och hon är bara riktigt trött.
Det var en mkt givande kväll igår då vi även tog upp ämnet kärlek. Ett ord/känsla som man kanske inte lägger så stor tyngd på. Men då man verkligen sätter sig ner och diskuterar så inser man hur bred kärleken verkligen är, hur individuell den är och hur starkt den uppenbarar sig. Något man kanske ska fundera lite närmare på lite oftare.
Så vad är kärlek för dig?
/// jenni
Då jag var som mest avslappnad och satt på min sten och väntade på människan som jag älskade tog jag för givet att det var Mr A som skull uppenbara sig, istället så dök min mormor upp. Försökte att ändra "person" få fram min Mr A men mormor ville inte gå. Så jag bestämde mig för att berätta för henne vad som tyngde mig och vad som gjorde mig lycklig, berätta om min framtid. Fick dock inte fram ett ord, fick inte riktigt fram det jag ville säga.
Men hon bara log mot mig och sa "jag vet allt jenni, jag vet precis allt" Då började mina tårar rinna. vart både rädd och lättad. En mycket skum känsla och jnär det var dags för henne att lämna mig ville jag att stunden skulle vara för alltid, ville absolut inte att hon skulle gå igen. Jag ville att hon skulle sitta kvar med mig på stenen så jag fick berätta för henne hur lycklig jag är.
Efter meditationen kunde jag inte sitta kvar i gruppen, var tvungen att gå ut och sätta mig. Tårarna bara fortsatte att rinna och jag kunde inte ens förklara för mamma hur jag kände så det vart bara en kaskad av ord som drällde ur munnen mellan snyftningarna.
Inatt har jag drömt om begravningar hela natten, inte den sorten då man sitter och sörjer den som gått bort. Utan mer som en "festlig" begravning. Alla har varit glada och skrattat. Haft trevliga samtal och inte tänkt det minsta på personen i kistan. Ja det var en mkt skum och lång dröm.
Pratade med mamma i morse och hon hade sovit väldigt djupt, inte vaknat av varken väckarklocka eller telefon. Så lillebror vart hemma från skolan idag och hon är bara riktigt trött.
Det var en mkt givande kväll igår då vi även tog upp ämnet kärlek. Ett ord/känsla som man kanske inte lägger så stor tyngd på. Men då man verkligen sätter sig ner och diskuterar så inser man hur bred kärleken verkligen är, hur individuell den är och hur starkt den uppenbarar sig. Något man kanske ska fundera lite närmare på lite oftare.
Så vad är kärlek för dig?
/// jenni
Kommentarer
Trackback
