Jag håller humöret uppe på utsidan.

Men inombords gråter jag ibland.

Jag är så trött i kroppen och stressad så jag vet inte vad jag ska göra.
Visst vet jag att allt detta görs för att vi som familj ska få det bra och det kommer att bli helt underbart. Men vägen dit har varit en utmaning.

Speciellt för mig som människa.
Att inte kunna åka ut till huset och hjälpa till varje dag har fått mig att känna mig otillräcklig och lat.
Vill inte att lilla trollet ska känna av mina vibbar, så jag trycker undan allt. Gömmer det långt in och låtsas att mamma alltid är glad. Intalar mig själv att jag alltid är glad, att jag mår toppen.

Men om två veckor ska jag sätta mig ner och gråta ett dygn, få ut all frustration.
Ladda om och på riktigt bli en glad mamma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0