Eldprovet
Usch, har en liten klump i magen och lite värk i mammahjärtat.
Visst ska det bli jätte roligt att gå ut och dansa och dricka lite drinkar.
Men tanken på att jag ska gå ut utan min bäbis, mitt lilla troll får hjärtat att värka lite.
Hon är ju trots allt en del av mig, hon är alltid med mig i stort sett 24/7.
Men visst vet jag att det är bra både för mig och Thula, men separationsångesten kommer att finnas där hela kvällen.
Måste bita i det sura äpplet, lära mig att Mr A faktist också är helt kapabel till att ta hand om sin dotter. Jag är inte alltid bäst på allt och jag måste låta honom få lite mer utrymme i hennes vardag.
Jag är inte medvetet elak på det sättet. Det är bara att, ja, vad är det. Jag kanske är lite utav en känguru. Som bär på sinb bebis i "pungen" på magen. Skyddar sitt barn mot allt och alla.
Nu säger jag inte att jag skyddar henne mot sin far, absolut inte. Utan det känns väll kanske som att jag vet vad som är bäst för henne, jag kan alla rutiner. Vet hur hon låter när hon är hungrig, har ont i magen, vill ha närhet. Ja hela kittet.
Och jag har väl lite svårt att inse att även Mr A vet det.
Så det är bara bra för mig att lära mig släppa kontrollen lite.
Vill absolut inte att Mr A ska känna sig överflödig.
Nej skärpning Jenni, du må vara mamma men Thula har oxå en underbar pappa som älskar henne mest av allt och du måste lära dig att kliva åt sidan.
Du vet inte alltid bäst.
