Någonstans tappade jag mig själv.
Nog visste jag om det redan innan mitt troll föddes att det skulle bli svårt att få tiden att räcka till.
Man skulle börja prioriter annorlunda, självklart kommer hon först.
Men jag trodde inte att jag skulle låta det gå så långt att jag började glömma bort mig själv, både mitt inre men framförallt mitt yttre.
Jag kan med facit på hand räkna de gånger på en hand då jag stått framför spegeln och gjort mig fin.
Då jag har varit mån om mitt yttre, då jag har känt mig vacker.
Idag har jag bara mitt barn, min man och huset i mina tankar.
Och jag kan känna ibland hur jag avundas alla runt omkring mig, tänker på hur alla ser pigga och fräsha ut och sen ser jag till mig själv och vill bara gråta.
Jag har helt tappat intresset för min egen skönhet, den finns inte längre där i mina ögon.
Jag känner mi som en gammal möglig säck potatis.
Och jag har ingen aning om hur jag ska göra för att börja känna mig vacker igen.
När du kommer på en lösning så får du gärna tala om för mig hur du gjorde! Vi verkar lida av samma syndrom! / Sandra
Man blir inte världens bästa mamma bara för att man prioriterar sitt barn först. Mår mamma sådär, så mår det högt prioriterade barnet sådär. Så att allt skulle blir bra för att man alltid prioriterar barnet först, ja det är bara för enkelt för att vara sant :-)
